Marias blogg

jisses vad jag skriver här idag. det har varit en ledig dag =).. jo på tal om rubriken. undrar hur ofta man verkligen känner att man gör det, äger som man är alltså. jag menar, hur ofta går vi inte och önskar att saker var annorlunda? ditt utseende, dina handlingar, dina prestationer osv. Istället för att tänka efter att man kollat sig i spegeln att: shit jag är bra och duger precis som jag är, eller att efter man gjort ett jobb så bra man kan att: det där var helt okej, det jag gjorde fel kan jag lära mig av.. varför inte strunta i kärlekshandtag, finnar, en halvdålig prestation eller risigt hår? kommer folk tycka sämre om dig för att du har en dålig hårdag eller väger ett visst antal kilo, eller misslyckas med nåt ? nej, är svaret, och det vet du nog innerst inne. men tyvärr, så är det svårare att acceptera sig själv som man är än att acceptera andra. jag menar, jag skulle älska alla mina vänner och släkt hur dem än såg ut och hur dåliga de än var på att prata inför publik t.ex. men varför skulle man inte älska sig själv hur man än såg ut, eller om man gjorde nåt som man var riktigt missnöjd med? jag tycker alla borde börja dagen med att ställa sig framför spegeln kolla sig i ögonen och säga: jag duger precis som jag är, och idag kommer bli en superbra dag!..  för vem vet, efter tillräckligt många ggr skulle man kanske till och med tro på det man sa! :D

nåja, nog med visdomsord kanske. men jag tycker det är värt att tänka på vare sig man är missnöjd med hur man ser ut, hur man är mot folk, om man ofta blir avundsjuk på anda eller nåt annat. allt beror på hur väl du känner dig själv och hur god självkänsla du har. med god självkänsla kan du älska dig själv och sprida vidare kärleken istället för att slösa energi på att vara arg på dig själv, på nån annan, vara avis för att nån gjorde ntå lite bättre än du eller för att nån har en asbra hårdag när ditt hår ser förträligt ut :D gud så klyschigt det låter, men ack så sant.

självkänsla  nu, du äger! jäkligt bra böcker!